00:41.

Täcket har korvat ihop sig och upptill är bara påslakanet kvar.

Älsklingen ligger tätt intill och sover tungt.

Hans kropp är varm så det gör inget att täcket har korvat sig.
Men ändå sover jag inte.
Som vanligt hinner jag se klockan gå förbi 00:30.

Det är inte ofta jag sover innan dess.

Även om jag sover hela dagen, eller går upp tidigt så hinner tiden springa iväg och klockan visa halv ett.

I bland halv två och i bland halv tre, innan sömnen tar ut sin rätt och mina ögonlock stängs för nattens mörker.

Jag vill ju bara sova i rätt stund.

Inte ligga vaken här i det mörka tysta sovrummet där endast ventilationen och de tunga och lugna andetagen sambon gör är det som hörs.

Och alla tankar som så ofta surrar runt i huvudet på mig.

Allt för ofta.
Bort med dom!!
Jag vill sova.
Sova. Leva. Vara glad och lycklig.