Deppig dag i dag...
Ännu en såndär omotiverad dag där jag känner att jag inte får något gjort. Det är väl mina måsten som tynger ner mig och ger mig den känslan. "Måstet" att plugga matte och måstet om att träna/röra på mig. Sitter och kollar på Biggest loser på teven och får så dåligt samvete och ångest för att jag faktiskt inte tar tag i mitt eget liv direkt. Lite har jag ju tagit tag i mig själv och den biten med lipödem men det blir ju precis inte bättre av att jag inte tränar eller rör på mig heller. Jag var ju faktiskt duktig i våras men sen lade jag ju av helt igen i samma takt som motivationen sakta försvann. Önskar jag hade någon som verkligen kunde peppa mig för klarar det inte själv. Varken med maten eller träningen eller livet överhuvudtaget känns det som. Går bara och tänker och grubblar en jävla massa. Igår hade jag huvudvärk från helvetet hela dagen och den dagen hade nog också varit en sån här dag med grubblerier om inte J hade tagit med mig ut. Först hem till henne och sen till ridbanan för att fota när hon red. Vart faktiskt en hel del bra bilder tror jag. Har inte kikat på datorn än men ska sätta mig och göra det lite senare. Var iallafall skönt att komma ut. Kommer nog en del bilder senare men först ska jag tag i tvätten och vika ihop och stoppa in i garderoberna och försöka mig på lite mattematik.
Ha det gött! //Anna
Lugn dag med hästmys
I dag har det inte hänt mycket. Sov alldeles för länge i morse och sen har jag i princip legat i soffan hela dagen. Var ner till affären och skickade paket till en go vän som fyller år och handlade lite. Sen vart det hem igen och har bara slappat sen dess. Nu till kvällningen medans gubben är på scouter tog jag mig en tur ut till J och hennes hästar. Kollar på när hon rider och logerar och så passar jag på att kela lite och ha lite hästterapi. Tänk att jag en gång i tiden varit livrädd för hästar. Stolt att jag vågar vara nära dem och klappa på dem nu. Men ska ju då vara hästar jag typ känner och vet lite om haha. Längtar till den dagen jag också bor mer ut på landet och kanske har lite mer djur omkring mig. Dock trivs jag ju bra i ett samhälle också. Men en liten bit ut på landet trivs jag nog lika bra. Vi får se då den dagen kommer. Som det verkar nu får vi bo i våran lägenhet tills vi dör då det i princip står still på husfronten. Och inte heller något nytt om huset vi lagt bud på. Snart har det gått 8 månader sedan vi lade budet. När ska de sälja måntro?
//Anna
Eftermiddagstrav och kanske rensade tankar
Efter två veckor med huvudvärk samt att ha varit nere de senaste två veckorna och då verkligen nere så har i dag faktiskt varit en bättre dag och jag orkat gjort något. När Robin kom hem från jobbet åkte vi upp till travet och åt på resturangen och hade det gött. Vi åt riktigt god klyftpotatis, helstekt kottlettrad och god pepparsås och grönsaker. Sen satt vi kvar ute i solen och tittade på travet som var i dag. Spelade lite på hästarna men vann inget, köpte även lotter men vann inget där heller men det gör ingenting. Var så skönt att bara sitta där i solen och inte tänka på någonting utan bara vara och ha det gött. Vi köpte varsin glass också. Det började egentligen med att jag skulle följa med J till travet men så blev det att jag och gubben åkte upp före och åt innan vi mötte upp J.
När jag kom hem var Robin redan hemma och klippte grtäset och jag fick ett infall att byta ut en rabatt mot pallkragar men som tur var fanns det inga pallkragar att köpa på öb som var det ända stället som var öppet vid den tiden och tur var väl det för hade nog inte blivit nå bra om jag satt igång ett trädgårdsprojekt. Jag gick in och gjorde mig en ny deodorant i stället och det räckte för nu är jag helt slut igen och tankarna och det där dåliga humöret börjar komma smygande igen. Dåliga tankar och lite dåligt samvete då jag så gärna hade velat åkt hem denna helgen och i princip lovat att komma på min kusins kalas. Men blir tyvärr för mycket åkande och utgifter denna månad för att jag/vi ska kunna åka på allt. Nästa vecka blir det ju en resa upp till härjedalen och en tur till karlstad bland annat. Får försöka se fram emot det och se det roliga och trevliga. I morgon blir nog med trevlig dag för då har J släpat med mig på "skördefest" på Säffles näs. Hoppas på sol och mycket trevligheter. Nu blir det tacos och tv myss med älsklingen, Vi hörs nog frammöver. Har en del jag vill berätta om som kanske kommer.. man vet ju aldrig med mig, det här med skrivandet går ju sisådär "/
// Anna
Misslyckad?
Är så trött i dag. I hela kroppen. Vid lunchtid värkte mina knän och benen var trötta och tunga. Efter maten blev jag trött och det har suttit i resten av eftermiddagen. Vet inte om det är från gårdagens massagebehandling eller om jag bara är trött ändå i dag. Tycker det har varit varmt och dålig luft i dag så känner mig så seg i huvudet. Efter jobbet var jag och handlade och sen har jag inte gjort ett skit. Har inte plockat in varorna ens, jo kylvarorna men inte resten. Tänker bara på massa måsten men orkar och tar mig inte för att göra något. Måste göra matte så jag blir klar med första uppgiften i tid men känner mig så trög och fattar ingenting så kändes inte så motiverande att sätta sig med de för det kommer inte sluta bra. Vill/"måste" städa lite också. Plocka undan lite och dammsuga innan helgen tänkte jag men orkar inte med det heller. Blir till att käka lite mat om en liten stund men först ska jag gå ut och se om jag behöver vattna på altanen. Blir kanske lite piggare efter maten. Men innan jag gör det tänkte jag dela med mig av en tanke som jag allt oftare funderar på. Jag funderar ofta på om jag bara är lat eller om jag faktiskt inte mår så bra och inte orkar med saker. Ibland känner känner jag mig så misslyckad. Jag tycker att jag försöker kämpa på men samtidigt känns det som om det bara är trams på någe vis. Liksom mår jag verkligen dåligt och är stark som kämpar eller är jag en svag latmask som bara tar åt mig för mycket? Hur vet man? Hoppas ni förstår vad jag menar. Nåja, ska juförsöka att inte fundera så mycket för det blir ju bara kaos tillslut när jag funderar för mycket så nu traskar jag ut i trädgården i stället.
Ha det! //Anna
Kvällsnjut å tankesnurr
Ute i naturen igen. Vart bjuden på mat av svärfar och det kan man ju inte tacka nej till så nu efter maten sitter jag här nere på bryggan och njuter i solen och av det svalkande vattnet. Dock glömde jag badkläderna så blev endast fotbad men gött det också! Att det kan vara så rogivande att sitta såhär.. Önskar så att jag tillslut också får bo i närheten av vatten och kan ha det såhär lite oftare...
Tänker ofta på hus nu igen. Till helgen (lördag och måndag blir det) är det dax för hustittning igen. Tre olika hus som ska tittas på. Ett hus är vi nog inte så jätteintresserade av egentligen men mäklaren tyckte vi skulle åka och titta på det och titta skadar ju aldrig.
Känns dock lite svårt när man har hittat ett hus man tycker om och att då åka och titta på andra hus. Fast egentligen skulle ju det huset kunna vara bättre, är nog mer själva platsen/läget jag fastnat för men huset i sig är ju inte helt illa heller eftersom jag kan tänka mig att bo där. Är det alldeles för illa skulle jag nog inte vilja köpa det trots att läget är toppen. Eller? Kan man bli förblindad av läget/tomten så man inte ser huset och dess brister? Är så svårt detta med hus. Är ju precis inget man gör dagligen och mycket att tänka på och många tankar som far runt. Iallafall på mig. Är alltid så velig men vill bara att allt ska bli så bra och trilsamt som möjligt. Och det är vad det än gäller så känner jag så.
Nej nu ska jag försöka släppa alla tankar en stund och bara njuta av naturen. Vattnet, vinden och solen och nyss hörde jag lommen ropa. Det är nog ett av mina favoritljud på sommaren. Tycker lommenps rop är så vackert på något vis men vet inte riktigt varför, synd att själva fågeln inte är lika fin...
//Anna
Tankesnurr
Fortfarande omotiverad till i stort sett allt. Det ända jag känner lite motivation till är att hålla på i trädgården och så men har inte så mycket mer att göra där heller för tillfället. Lite kvar att klippa ner och en rabbat kvar att rensa men har varit så kallt senaste dagarna så har inte varit så skönt att vara ute. I dag var jag dock ute en sväng ändå och planterade min krusbärsbuske jag köpte förra veckan samt sådde de sista fröna som fick ta plats direkt ute i landet. Hoppass att det inte är för kallt ute fortfarande men sparade lite frön så jag kan så nytt ifall det inte tar sig.
Har även försökt plugga lite i dag. Har gått lite bättre i dag än igår då jag bara skrev några meningar men nu har jag tappat motivationen igen och vill göra något annat men tänkte jag skulle skriva in det jag skrivit på datorn så är det gjort iallafall men började skriva här i stället. Så typiskt mig att börja med något annat sådär mitt i !
Fåt väl snart gå och se om jag kan göra någon kvälls mat också, funderar på köttfärssås och spaghetti i kväll...
Önskar bara att jag kunde känna mig lite mer motiverad. Igår var verkligen en hemsk dag då jag var så omotiverad till allt och kände mig så frustrerad och arg på något vis. Det värsta är att jag vet verkligen inte varför jag känner så. Har funderat över det så många gånger men kommer aldrig fram till något. Precis lika som när jag funderar över mitt liv, om jag ska stanna här i värmland eller hur jag ska ha det. Är bara så less på allt och jag vet inte hur jag ska göra det bättre. Hur jag än vrider å vänder på saker å ting så kommer jag inte fram till något bra beslut. Jag försöker harva mig fram med mina små babysteg samtidigt som jag är så trött på det och bara vill att allt ska ordna sig. Liskom precis allt. Att jag ska bli smal, lycklig och mindre ensam. Att allt det ska hända bara över en natt. Men jag vet ju att det kommer inte att hända, det är bara jag som kan förändra mina tankar och mitt liv. Göra andra beslut. Andra val. Men jag känner mig bara förvirrad och misslyckad. Åh, varför kan man inte bara ha en offnkapp !?
// Anna
Skitdag
Motiverad till 1000 som vanligt, eller inte. Precis lika omotiverad som "vanligt". Skulle pluggat igår men vart inget gjort. Ska plugga i dag men tror inte jag får något gjort i dag heller. Vill bara gå och dra täcket över huvudet. Men har iallafall plockat ur och i diskmaskinen nu på förmiddagen och nu har jag för en liten stund sen ätit frukost och sitter och kollar på tv. Inte den bästa kombinationen. Biggest loser och fyra rostade mackor med smör. Den onyttiga sorten av ljust bröd. Och vet inte ens varför jag tittar på det programmet för får bara ångest..
Tung dag
I dag har bitvis varit en väldigt tung och jobbig dag då vi i dag tog farväl av min älskade faster som efter en tids kämpande mot cancer tyvärr somnade in och vi i dag fick ha ett fint avsked i kyrkan.
Många fina minnen och en stor saknad väcktes till liv i dag. En saknad av en levnadsglad och härlig, omtänksam människa med mycket sprudlande energi som tyvärr fick lämna oss alldeles för tidigt.
Livet känns så fruktansvärt orättvist ibland och jag har så många gånger nu senaste tiden tänkt på min älskade faster och hennes fina familj och det känns så konstigt att hon inte länge är med oss. Det är liksom svårt att förstå fast en man vetat om det ett tag att det skulle bli såhär men det är lite svårt att greppa. Och ibland har jag varit så ledsen och arg då jag arbetar inom vården och ibland träffar andra människor som är mycket sjuka, en del i cancer och en del i andra sjukdomar. En del människor som har gett upp och inte vill mer och en del människor som verkligen vill leva vidare men som inte får, och det gör mig så arg på något vis. Hur en del människor bara kan ge upp när det finns andra som verkligen verkar vilja fortsätta leva, som vill fortsätta att kämpa emot sin sjukdom men som inte lyckas vinna över den. Hur kan livet vara så hårt och orättvist?
Av det sista jag såg av min faster så verkade hon ändå ganska tillfreds med tillvaron och försökte verkligen kämpa på även om jag förstår att även hon ibland var rädd, ledsen och orolig och hade funderingar om sin familj men hon var en riktig fighter och hos mig kommer hon alltid att finnas kvar med en massa ljusa och fina minnen, bland annat ett minne från i somras som blivit väldigt starkt för mig och som jag även har ett foto ifrån. En fin sommarmorgon då vi var ute plockade blommor att pryda hennes fina Buick med inför hennes äldstes sons bröllop och hur vi sedan hjälptes åt att göra oss fina tillsammans inför en glädjefylld dag.
Vila i frid Margareta, du fattas oss 💜
//Anna
Hjärnspökets påhitt
I dag eller rättare sagt i kväll, känner jag mig så jäkla klen. En känsla av att bara ge upp allting. Ge upp det satans pluggandet jag börjat med, ge upp drömmen om att annat jobb, ge upp dömmen om en "frisk" och stark kropp. Ge upp känslan av ett stabilt psyke, ge upp drömmen om hus och familj. Ge upp drömmen och längtan efter egna husdjur igen. Bara skita i allt. Känns som om jag ändå bara står här och trampar på samma plats i livet och aldrig vet ved jag vill. Men egentligen har jag ju nyss radat upp en massa saker som jag vill och drömmer om så varför ge upp det? Varför inte fortsätta kämpa för att nå det? Varför ska mitt "hjärnspöke" alltid ställa till det? Varför kan det inte bara försvinna bort från mig så jag ser saker och ting lite klarare och inte i svart eller vitt.
"Ny månad nya möjligheter" sade jag i går, varför kan jag då i kväll inte tro på det ?
// Anna
Fortfarande julafton
Det är fortfarande julafton och jag är deppig. Sitter just nu utanför mitt hus i bilen. Ut låst. Tur att jag har en snäll sambo som åker hem för min skull. Bara för att jag inte tänkte på att min husnyckel sitter på min bilnyckel som min sambo har. Det är inte bra att byt låna varandras bilar... Fast på ett vis var det faktiskt skönt att sitta här och vänta. Samla ihop tankarna lite. Smsar med en vän. Många tankar som går igenom huvudet i kväll. Om mitt jobb, om framtiden, om mänskligheten.
Förstår att alla andra inte tänker som jag och har andra åsikter och det respekterar jag men jag förstår inte hur man kan lämna sina anhöriga ensamma på julen eller vid andra högtider. Eller överhuvudtaget. Eller hur man kan sitta och ha hela släkten samlad runt julmiddagen men Inte kan ge sin anhörig sin medicin utan att hemtjänsten ska åka långt för att komma och ta fram några tabletter, se så att personen sväljer dom och sedan åka igen medans hela tjocka släkten sitter där runtom medans någon annanstans sitter det någon annan väldigt ensam som hade behövt och haft mer nytta av tiden det tog för mig att åka och ta fram tabletter på en släktmiddag. Och det var inte bara jag som kom in mitt i julmiddagen i kväll. Men folk tänker väl inte på sånt när dom inte är insatta i hur det är ute i stugorna.
En annan sak jag funderat på mycket den senaste tiden är alkolister. Hur man kan väja alkoholen framför familj vänner och jobb. Jo jag anser fortfarande att i början är det faktiskt ett val. Ett val att dricka eller inte. Att använda droger eller inte osv. Sen kan de ju finnas olika anledningar till varför man gör det men från början är det ett val men man tänker väl inte på konsekvenserna innan det tyvärr är försent och man inte kan sluta.. Och nu går det ju reklam på teven och cirkulerar massa på sociala medier om "en vit jul" det vill säga en jul utan alkohol för barnens skull och det kan jag inte heller förstå hur man kan göra så mot sina barn. Och allt som kommer därtill. Bråk. Våld. Misshandel. Ilska. Och inte mins rädsla... Sån gör mig arg och ledsen både för missbrukarens skull men framför allt för barnen.
Ett exempel som florerat runt på internet är denna video här nedan
Iallafall, denna julaftons kväll, då jag har tänkt på ensamma människor, irreterat mig på anhöriga, städat och plockat upp alkolister som ramlat, har fått mig att bestämma mig. Efter nyår ska jag ta kontakt med en syo och se om denne kan hjälpa mig att ta reda på mer om hur jag kan plugga vidare till arebtsterapeut som är min dröm just nu och har vart de senaste åren. Så om jag kan plugga utan att säga upp mig från jobbet så ska jag söka till arebtsterpeutprogrammet, ( jag behöver en inkomst medans jag pluggar och trivs ändå ganska okej på jobbet så) Denna kväll fick mig att inse att det är nu jag ska ta tag i det. Jag vill byta jobb och framför allt så är det nog typ et 7-16 måndag till fredag jobb som jag är ute efter. Mycket kan nog med bero på att på hemtjänsten är alla dagar lika i stort sett och man jobbar både morgon bitti å sen som man brukar säga, veckans alla dagar, helg som vardag. Högtid som vanlig dag. Och det är jag aningen less på nu.
Nej nu får det vara slut på skrivandet för i kväll. Måste in å försöka sova så jag orkar med morgondagen. Slänger in en bild på den goda efterrätten jag gjorde tills i dag och som jag klämde i mig lite sanbbt, trots att jag var proppmätt från julmaten, innan jag for till jobbet.
God natt sov så gott och ha en fortsatt god jul ! ♥
// Anna
Nu är det jul igen
Jag och kissen julpysslar.
Det luktar så gott av nejlikor och apelsin <3
I helgen var det med julpyssel och julfix.
Jag hade inte tänkt att plocka fram så mycket julgrejer men i helgen gick det av bara farten. Nåja fick lite hjälp av mamma. Bytte gardiner i köket, och då åkte grytlappar och handdukar fram med. Och så lite mer julljus på bordet. Och en tomte och liten ljusslinga i hallen. Och så var jag ju tvungen att ta fram mina fina tomtar och ställa i vardagsrummet vid teven som jag brukar. Sen kom gubben med sin tomte och det är ju klart att den med ska vara framme, den är ju så fin och har egen lampa i sig.
Och så gjorde mamma och jag chokladpraliner i helgen. De är fortfarande kvar i sina formar för orkade inte hålla på med de i dag. Kände mig inte motiverad för det. Men ska nog göra färdigt de i morgon när jag kommer hem. Gjorde praliner med smak av chili, hallon och mint. Ska göra en sort till med apelsin i också. Och så vill jag nog göra kola, såg ett recept i dag och den kolan såg så härlig ut på bilden och är nog god...
Så mycket gjort för att inte fira jul som jag ser det. Jag tänker ju oftast på det negativa som i det här fallet att jag ska jobba hela julhelgen. I bästa fall få ledigt på julafton. Och då alltså inte fira jul. Men! i kväll försöker jag ändra mina tankar till det positiva och försöker tänka på att julen är ju så mycket längre än några dagar. Julen pågår ju för fullt egentligen. Med advent och i morgon är det ju Lucia som för mig med hör julen till. Man kanske skulle se om det är något Lucia firande i morgon kväll man kan gå på. Gubben jobbar ju så sitter själv hemma så jag ska kanske försöka göra och njuta av det jag kan istället för att tänka på allt negativt? Försöka göra det bästa och trevligaste av situationen? Inte bara sitta å grubbla........
//Anna
Funderingar
Efter en trevlig helg så trodde jag att jag skulle orka vara glad och stark ett tag igen men icke. Började redan igår kväll med dessa jävla funderingar igen. Varför kan jag inte sluta fundera hela tiden? Sen en skit natt på det. Har vaknat typ en gång i timmen och sovit oroligt. Ont i magen igen. Kände det för ett tag sen också. Om det var förra veckan eller veckan före det. Magkatarr. Precis som när jag gick på gymnasiet och mådde skit.. Varit hemma i dag. Kände att jag inte kan göra ett bra jobb när jag mår så. Vill inte att det ska drabba någon annan att jag är trött och mår dåligt. Har velat sovit hela dagen men har hållit mig vaken. Virkat lite, plockat lite här hemma, tittat på teve, tvättat... När jag börjat bli sådär trött att jag vill sova har jag gjort något en stund.
Funderat på att söka mig till ett annat jobb. Hittat ett som jag nog kanske skulle trivas med och slippa det jag tycker är jobbigt med mitt nuvarande arbete. Jobbet jag som jag funderar på att söka är lite av på ett vis ett drömjobb (var tidigare iallafall, att i detta fall hjälpa en yngre person) men, det finns alltid ett men, det är i Arvika. 12 mil pendling. Nästan 2 timmar pendling. Jag pendlade till Arvika förut och det gick ju bra men det var bara två månder. Hur skulle jag klara av det i längden? Jag tror ju inte på mig så själv om man säger så. Kommer jag någonsin orka med att jobba heltid? Kommer jag orka med att pendla till mitt drömjobb om det inte finns där jag bor? Jag känner mig så svag. Allt funderande bryter ner mig. Varför kan jag inte sluta att fundera?
// Anna
Frustrerad
Jahapp, då var de där igen. De där jobbiga och irriterande tankarna som gör mig så ledsen. Är det inte om mat så är det om arbete. Varför kan jag aldrig sluta fundera så mycket på det? I kväll är det tankar om arbete som snurrar och känslan av att ge upp. Bara skita i precis allt. Jag vet inte hur jag ska göra i sommar. Antagligen som det ser ut nu blir det jobb hela sommaren, men fixar jag det? Tron på mig själv är ju så körd i botten igen. Jag vill så mycket. Men vad vill jag egentligen? Kan inte någon bara tala om det för mig så jag slipper fundera så mycket?
//Anna
Bla bla bla
Lite sliten efter en helg med jobb men sitter här hemma och har tråkigt och känner mig rastlös. Var rastlös i går med. Lite för mycket tankeverksamhet de senaste dagarna så humöret är väl inte tip top men ändå ganska bra. Har tyvärr haft en ätardag i dag så lite av min "vanliga" ångest spökar i huvudet i kväll. Får försöka med nya tag i morgon när jag är ledig och förhoppningsvis inte trött. Ska nog försöka med en till socker fri vecka. Gick ju bra när jag försökte sist. Och ju mer dagar utan sockret ju bättre tänker jag. Annars tycker jag att jag lyckas ganska bra med mina övriga utmaningar med motion och mer grönsaker. Det är f*n det ända som snurrar i mitt huvud, mat,jobb och framtiden. Ska det vara så svårt att inte bekymra sig för så mycket. Jag vill bli bättre på att "leva i nuet". Nej nu skiter jag i detta och ska koncentrera mig på teven tror jag, orkar inte skriva mer blir bara rörigt tror jag. Slänger in en bild på kisse som gosat och lekt med mig i dag. Han har jag riktiga tokryck i kväll //Anna
Dag 1-3/7
Snabb uppdatering !
Dag 2 och 3 av 7 utan socker också avklarade !
Och det känns faktiskt skitbra men ändå är humöret inget vidare i dag. En del funderingar och grubblerier igen. Mestadels om jobb och lite det här varför jag flyttade hit. ( trivs ju ändå ganska bra måste jag säga förutom att det inte finns nå jobb och jag känner mig ensam, jobb finns ju i ”stor stan” men hade nog varit lika ensam då jag är så blyg..) Kanske inte livets smartaste drag men det är alltid lätt att vara efterklok…. Jaja nej nu ska jag spela lite sims å tänka på något annat, leka lite gud sådär ;)
// Anna
Tankesnurr
Har precis lagt mig för kvällen men känner mig nedstämd och tankarna snurrar så kommer nog inte till ro än på ett tag så tänkte jag kunde skriva lite så kanske de känns bättre. Men vet inte riktigt vad jag ska skriva om... Jag vet inte riktigt vad som snurrar runt där inne i huvudet. Började nog med att jag kände mig ensam förut i kväll. Försökt skriva/prata med en vän men det gick nog inte så bra. Blev mest bara hej, hur är läget, vad gör du. Sen efter det började jag fundera på vänner och sen kom jag till kategorin jobb och sen boende och sen livet i allmänhet och tillbaka till ensamhet. Och nu snurrar tankar från alla kategorier runt och då känns allt bara "svart" och "fel".. Jag tycker det är jobbigt att vara ensam och inte ha något att göra. Då blir det såhär "/ för annars har det varit en bra dag och jag tycker jag har varit duktig i dag. Jobbat, fick gå på förmiddagen så extra motion än vad jag brukar. Och i dag lät jag bli kakorna i fikarummet fast jag var sugen. Det var bra gjort av mig. Men åt några nötter i kväll som jag köpte förra veckan och då slank det ner en med choklad på men de andra var utan choklad dock med sån smaksättning/kryddning. Men tycker det var bra att jag låtit bli kakor och så idag trots att det stått framme och möjlighet funnits för är ju lite svag för sånt. Efter jobbet var jag även och simmade ca 40 minuter. Det var ganska skönt i dag, tråkigt och omotiverande till en början men sen gick det bra och de sista minuterna gick jättefort. Eventuellt blir det simning i morgon med, vi får se hur dagen har varit och hur kroppen mår. Har lite ont i knäna efter helgen och i dag men det känns nog bättre i morgon. Nu ska jag läsa lite och sen försöka sova... Natti natti //Anna
Läskigt i mörkret
Då var ännu en "hemsk" jobbkväll över och man har landat hemma i sängen. Nåja hemsk är den väl inte egentligen om man inte är mörkrädd förstås men det är ju jag! Tänk vad mycket hemskheter det finns ute i mörkret, och då menar jag inte kvällens alla häxor,zombier och andra små (och stora) monster som är ute för bus eller godis eftersom det är halloween, utan jag menar allt det där andra. Som alltid finns där ute. Så som prasslande löv, konstiga ljud, smygande katter, rävar, muterade älgar med huggtänder, köttätande rådjur, bitska grävlingar, vargar som lurar bakom husknuten redo för anfall, med mera, med mera. Ja ni fattar! Massa hemskheter! "/ som inte är så hemska de heller egentligen. Om man inte är mörkrädd. (Jag vet ju att de hellre flyr så fort de märker mig, och inte har huggtänder, iallafall inte älgarna å rådjuren men de är så de är i mina rädd-i-mörkret tankar ) Åh vad jag ibland önskar jag hade ett 7-16 jobb, måndag till fredag. Inga läskiga kvällar ute i de mörka skogarna och långt ut på vishan. Inga mer "nej jag jobbar" när "alla andra" hittar på roligheter...
Ätstörning...?
Sitter vid teven och myser lite och väntar på att gubben ska komma hem. Han är duktig och är och spelar innebandy medans jag sitter här hemma och har tänkt på att gå och simma hela dagen. Men istället blev det tv soffan och lite glass. Glass trots att jag redan "syndat/tröstätit" ett gäng kakor när jag kom hem ifrån jobbet och haft ångest över det att jag åt kakor. Varför är man så dum att man några timmar senare går och tar sig glass då? Hur kan det vara så jävla svårt att låta bli när man vet hur dåligt man mår efteråt när ångesten kommer? När man är ledsen och besviken på sig själv igen, för sådär miljonte gången. När man bara känner att man vill gå och spy upp det där man åt nyss eller allra hellre spola tillbaka tiden och göra om, göra rätt.
//Anna
//Anna
Negativus
Ligger i sängen och de dåliga tankarna börjar komma. Önskar att jag hade hunnit somnat innan men så vart det inte. Eller börjar komma, de har nog funnits där lite hela tiden men idag har jag lyckats hålla de mestadels i bakgrunden, tills nu i kväll. Är väl inte sådär på tiptop just nu och har varit ledsen länge igen, typ sedan jag började på nya arbetsplatsen och nog en tid innan det också men nu de sista veckorna har varit hemska. Bara sett allting i svart och tårarna har sprutat för ingenting typ och jag vet inte varför egentligen. Går mycket och funderar på mina vanliga negativa tankar om framtiden och min kropp och så spinner det vidare och eftersom jag inte trivs helt hundra på nya arbetsplatsen så har det blivit en till negativ sak i min svarta nedåtgående känslo-spiral och en tanke spinner vidare till nästa osv och tillslut är allt svart... Att det ska vara så jävla svårt att få bort de där tankarna. Hoppas nästa vecka blir bättre. Har ju vart bra nu i helgen när jag "rymt" hem till pappa och mamma. Lungt och skönt och massa annat att tänka på, miljöombyte är bra. Men i går kväll började allt negativt komma tillbaka... Tur att jag laddat med lite ny energi i helgen iallafall. Har ätit gott, sovit som en stock (när jag väl somnat), haft det mysigt, tagit långa varma bad (något som är de bästa och mest avkopplande jag vet) träffat vänner och skrattat och om två veckor är det dax att träffa tjejerna igen så ser verkligen fram emot det. I dag vart det en tur in till stan också och jag köpte två par nya skor till hösten/vintern. Upptäckte ju att jag inte kunde ha mina fina kängor/stövlar längre så ville ha nya men hittade inga som passade tyvärr så fick bli vanliga låga skor/kängor
Det mesta verkar ju krympa en del i garderoben tyvärr "/ så återstår väl å se om vinterjackan passar i år eller om de får bli en ny igen... Jag måste få hjälp med det där... Nej fan, nu börjar jag bli trött igen så ska försöka sova. Natti natti //Anna
Det mesta verkar ju krympa en del i garderoben tyvärr "/ så återstår väl å se om vinterjackan passar i år eller om de får bli en ny igen... Jag måste få hjälp med det där... Nej fan, nu börjar jag bli trött igen så ska försöka sova. Natti natti //Anna
Goda minnen i student tider
För fyra år sedan vid den här tiden på dygnet sade jag godnatt till mina sista gäster på min studentfest och smög iväg för att gå och sova. Efter en lång dag med champagnefrukost, avslutning på skolan, traktorvagnsåkning,gäster, god mat, strålande sol, känslorus och allt annat som hör studenten till tog orken ut sin rätt och tröttheten slog till som bäst. Men ack vilken underbar dag jag hade, att få känna att jag äntligen var i mål efter tre års hårt kämpande. Tre års hårt slit, där jag så många gånger gav upp, reste mig upp igen för ett tag för att försöka igen. Tror inte det var många som verkligen förstod vilket helvete det var för mig. Men jag lyckades, jag gick ut mina tre år på gymnasiet fick godkända betyg, högskolebehörighet och en yrkesutbildning med många bra kunskaper som jag har nytta av.
Och under resans gång träffade jag en underbar person, en person som jag lärde känna, som satte djupa spår i mitt hjärta och som finns där än i dag vid min sida. Killen med den bästa student presenten. Killen som då på eftermiddagen framför goda vänner och släkt, gav mig en ring att sätta på mitt finger, ringen som fortfarande sitter kvar på mitt finger. Ringen för att visa sin kärlek till mig. Och jag min kärlek till honom. En av de personer som gav mig mest styrka att fortsätta, att fortsätta leva, att fortsätta kämpa. Min älskade Robin. Tack för att du finns vid min sida och låter mig få leva och fortsätta utvecklas, att du tror på mig och älskar mig för den jag är. Tillsammans är vi starka!
Vill också ägna några ord åt min underbara mamma. Mamma som alltid fanns där när jag hade det svårt. Mamma som gjorde allt för att jag skulle vara glad och orka kämpa. Min mamma som alltid vill väl, och som även hon står vid min sida fortfarande. Jag är så stolt över dig mamma, att du tog hand om mig och stöttade mig i skolan när det var svårt. Att du fortfarande tar hand om mig och ger mig kloka ord och råd. Jag älskar dig mamma.
Och till alla er andra där ute, som ska ta studenten, har tagit redan eller som inte gjort något av det. Var stolta över er själva och de personer som ni älskar. Orka kämpa fast det är tufft. Ta vara på tiden och de ni lärt er, det är ni värda.
Och under resans gång träffade jag en underbar person, en person som jag lärde känna, som satte djupa spår i mitt hjärta och som finns där än i dag vid min sida. Killen med den bästa student presenten. Killen som då på eftermiddagen framför goda vänner och släkt, gav mig en ring att sätta på mitt finger, ringen som fortfarande sitter kvar på mitt finger. Ringen för att visa sin kärlek till mig. Och jag min kärlek till honom. En av de personer som gav mig mest styrka att fortsätta, att fortsätta leva, att fortsätta kämpa. Min älskade Robin. Tack för att du finns vid min sida och låter mig få leva och fortsätta utvecklas, att du tror på mig och älskar mig för den jag är. Tillsammans är vi starka!
Vill också ägna några ord åt min underbara mamma. Mamma som alltid fanns där när jag hade det svårt. Mamma som gjorde allt för att jag skulle vara glad och orka kämpa. Min mamma som alltid vill väl, och som även hon står vid min sida fortfarande. Jag är så stolt över dig mamma, att du tog hand om mig och stöttade mig i skolan när det var svårt. Att du fortfarande tar hand om mig och ger mig kloka ord och råd. Jag älskar dig mamma.
Och till alla er andra där ute, som ska ta studenten, har tagit redan eller som inte gjort något av det. Var stolta över er själva och de personer som ni älskar. Orka kämpa fast det är tufft. Ta vara på tiden och de ni lärt er, det är ni värda.
