Har ju varit tyst här ett tag fast jag tidigare sagt jag ska försöka skriva igen. Men det är så svårt när man inte finner motivationen eller orken till att skriva. Eller när man inte vet vad man ska skriva om, men i dag känner jag att jag behöver skriva. Skriva av mig lite ifrån min besvikelse och frustration. 

 

Tidigare i dag var jag till Ortopedtekniska Karlstad för att mäta ut nya komprissionsstrumpor. Jag gillar inte personen som mäter och skriver ut strumpor. Våran personkemi går inte ihop då jag upplever hen som lite av en besserwisser som inte riktigt lyssnar och informerar om vad hen borde göra för att verka professionell och serviceminded i sitt yrke, iaf enligt mig. För det första fick jag nästan som en utskällning för att jag inte hade med mina gamla kompressionsbyxor så hen kunde titta på dem. "Du behöver aldrig mer komma hit om du inte har de gamla kompressionen med dig" var hens ord. 

Sen börjar mätningen och då jag frågat om typ lårstrumpor fast utan fot (då jag vill kunna gå utan strumpor på sommaren och för att foten på strumpan ofta skaver på mig) börjar pratet om det och jag får känslan av att bli dumförklarad för att "stay ups kommer ju inte sitta uppe på dina runda lår men du får absolut prova om du vill". Jag säger och förklarar att jag vill prova för att mamma har såna och det har fungerat bra för henne så jag vill också testa och se om det fungerar för mig och dessutom finns det  ju som ett slags lim till så jag vill testa säger jag. Ja okej säger hen... Sen frågar jag om de kan beställa ifrån ett annat företag än jag haft tidigare då jag bara fått strumpor som finns i så tråkiga färger. Då får jag till svar att "vi har alltid kunnat beställa ifrån dom",  men varför har hen inte erbjudit det tidigare då jag frågat om olika färger osv!? Jag var där för typ tre år sedan första gången och bad redan då om det fanns andra färger! Vi fortsätter prata om färger och hen säger att "det är inga som beställer med färger utan de flesta tar "hudfärgade" och drar en strumpbyxa över" vilket jag kontrar med att "jag tycker det är varmt med dubbla byxor och dessutom kommer jag inte i några strumpbyxor". 

 

Sen så är vi i princip klara med mätning osv och jag får klä på mig igen. Sen kommer det där pratet, det där tydligen obligatoriska pratet om att gå ner i vikt. Det verkar vara något av en standard för alla besök inom sjukvården, eller? Nej det är väl bara vi "tjocka" som får det pratet. Om att gå ner i vikt.  Varje gång vi uppsöker sjukvården, även om det så är för en öroninflammation eller vad som hellst så kommer det smygandes fram att "du måste gå ner i vikt". Och vet ni, jag är så förbannat trött på det! Ända sedan innan tonnåren har ni, läkare, sjuksköterskor och kuratorer/samtalsterapeuter tryckt upp i ansiktet på mig att jag behöver gå ner i vikt och erbjudit operationer så jag är mycket väl medveten om att jag behöver gå ner i vikt. Det visste jag långt innan mina besvär med lipödem började. Och hen som jag träffade i dag kan en del om lipödem och borde vara så pass insatt i det och veta att lipödem inte går att banta bort och jag fick inte ens chans att berätta att jag faktiskt gått ner 5 kilo under förra året och fortfarande är på väg ner, dock sakta, sakta men ändå påväg ner i vikt, det var knappt så jag fick säga att jag försöker faktiskt och jobbar med det även om det inte går så superbra så verkar det ju iallafall gå åt rätt håll. Fick något försök till förståelse och medlidande och "att de kan ju vara svårt men det finns ju hjälp som tex viktväktarna och så". Suck! 

 

Sen precis innan jag ska gå undrar hen vad jag har för hjälpmedel för att ta på strumporna. "Jag har inga hjälpmedel förutom ett par diskhandskar som jag har när jag drar på mig men sen när de åker ner får jag ju gå å dra upp dem och då får jag skavsår på fingrarna tillslut" "ja men du måste ju ha handskar på dig annars får du aldrig upp dem ordentligt och du måste ha handskar i handväskan" också en sån där sak som hen borde kanske ha informerat om för två-tre år sedan då jag började gå där och träffa hen ? Jag svarade iallafall att jag inte använder någon handväska... Och hen fortsätter med "att du måste ha med dig handskar annars får du ju aldrig upp dom ordentligt och då är det ju ingen idé att du kommer hit för utskrivning av kompression när det inte blir ordentligt då kan du ju lika bra strunta i det" märkligt sagt tycker jag då jag dels upplever att jag fått upp komprissionsbyxorna ordentligt och att de sitter bra den första stunden jag använder dem, säg första halvtimmen-timmen. Mamma har heller inga problem med att få på/upp sina ordentligt utan handskar och dels blir man ju inte mer motiverad av att få höra det på det sättet hen lägger fram det. Nåja sen visar hon ett par handskar (typ trädgårdshandskar eller vad jag ska säga med gummerad insida) som jag kan köpa hos henne för 79 spänn.. Nej tack jag avvaktar med de säger jag och lämnar ortopedtekniska.. På väg till bilen tänker jag i ren frustration och ilska att jag måste ju ändå göra ett försök så åker till Biltema och köper handskar för 30kr i stället för att se om det fungerar nå bättre bara jag använder handskar.

 

Jag vill ju inte ha det såhär och måste ju försöka göra det bästa av situationen och göra det som går för att lindra och orka kämpa vidare men det är gånger som denna som man bara vill ge upp och lägga sig ner på marken och hoppas det kommer en ångvält och kör över en. 

 

//Anna