Började helgen med att natten till fredag åka på magsjukan. Krasch! En del av den "härliga" sidan att jobba med människor - du blir smittad av otrevligheter så som ex magsjuka ^^ Så tillbringade mestadels av natten och fredag morgon på dass, resten av fredagen i sängen ungefär. Bytte till soffan framåt eftermiddagen/kvällningen och kikade tv. Och ja, det är väl det jag gjort mest hela helgen, kikat på tv och försökt plocka lite här hemma då och då men inte haft någon vidare ork efter fredagsnatten så har inte alls blivit mycket.

Igår (söndag) var jag med ut till svärfar en sväng medans gubben var å plogade. Låg mestadels på soffan där med. Sen vart det käk och lite mer tv innan vi åkte hem igen. Gjorde iordning allt inför "morgondagen" gjorde iordning matlåda och lade fram kläder och allt. Men sen så i morse vart det stopp igen. Bara negativa tankar och en massa gråt. Krasch! Kom inte iväg till jobbet i dag heller fast jag nästan sett fram emot det under helgen och skulle ha orkat jobba igen efter magsjukan. Jag vill ju så gärna. Jag vill visa vad jag kan och att jag är duktig men det går ju inte när jag blir hemma. Jag vill inte ha det så igen. Jag vill vara stark och glad.... Inte den som sviker och sätter käppar i hjulet (speciellt för mig själv) Jag är ju så medveten om det, hur det är,  hur jag känner, vad konsekvenserna blir osv men ändå så kommer jag inte vidare. Känns bara som jag fastnat i mitt jävla hål igen. Det där jag alltid lyckas trilla ner i.

// Anna