Är ute i rök. Skulle gå ner till husvagnen och lägga mig och läsa men batteriet var inte på satt så har inget lyse. Jag är inte säker på hur man kopplar på det rätt och har ju inget lyse så jag ser något heller men robin kommer snart med en ficklampa. Har gått ut på bryggan och satt mig i den tysta svala sommarkvällen. Jag och tystnaden. Det dröjer inte länge nu innan det blir höst och vinter igen. Sommaren har gått fort. Sjön är nästan alldeles stilla. Några små krusningar och ringar efter någon enstaka fisk som slår. Det är allt. Lommen spelar ibland med sitt härliga rop långt bort vid någon annan strand. I kväll är han inte här vid mig. Lommen min favorit tror jag.. Det finns syrsor som spelar i slänten ner mot bryggan men annars är allt stilla och tyst. Jag och tystnaden, stillheten, ron. Om jag bara kunde få sätta mig så här lite oftare. Bara slå sig ner vid vattnets fina yta och bara va. Låta tankarna flöda fritt och försvinna ut över sjön. Dränkas i dess djup. Om man bara tog sig tid att komma till lugnet. Att finna lite ro. Lite andrum. Vi stressar så mycket. Varför gör vi det? Vi borde ta oss tid för lugnet och tystnaden. Att bara sitta och lyssna på nattens insekter och lommens rop. Jag har nästan lust att glida ner i det tysta mörka vattnet men det är för kallt nu. Och mörkt. Det skulle nog dra mig ner till botten tillsammans med alla negativa och stressiga jobbiga tankar så det är bäst jag håller mig kvar här på bryggan. Undrar om robin kommer snart. Med en ficklampa och fixar batteriet. För nu vill jag tillbaka. Tillbaka till ''verkligheten'' och krypa ner under täcket fram i husvagnen. Krypa ner under täcket i lugn och ro och få somna intill min älskade man. Han mitt hjärta verkar slå för men som jag ibland är så dum emot. Att han står ut. Att han älskar mig. Att han finns för mig. Mitt hjärtas man. Robin, mitt hjärtas man... ?

Då kanske man ska ta och göra ett städryck och plocka undan lite. Sen kanske man skulle hitta på något kul innan man ska iväg till jobbet och göra några timmar. Undra bara vad man ska hitta på? Man kanske ska ta fram pyssel lådan eller gå ut i trädgården en stund...

Hemma från minisemestern och hemma från jobbet. Efter en neråtvecka så har humöret varit ganska bra i helgen. Har kunnat varit lugn och glad och inte haft så mycket att tänka på. Men nu känns det som stigen neråt är tillbaka och börjar bli allt brantare igen. Försöker få ihop livspusslet och just denna del av pusslet har det blivit lite problem med... Sambon fyller 25 så har försökt att få till något slags firande av honom men det verkar svårt. Verkar som ingen bryr sig och det värsta av allt är att det verkar som om jag är den som tar åt mig mest och bara ser allt negtivt fast det inte är menat så. Så vet inte hur det blir. Känns som om vi/jag är helt utanför, att ingen bryr sig. Allt händer på engång, fira sambon på lördag kväll om de blir någon som kommer, fira sambon med släkten (hans mamma med sambo, ev syster m sambo och hans mormor och morfar) på torsdag kväll,  för resten av släkten ska tydligen inte bjudas.. Jag trodde det var lite stort att fylla 25, något man firade, men det verkar inte så. Här omkring verkar det som sammanhållningen i släkten är lite dålig, iallafall inte det jag är van vid. Jag är mer van med "min stora feta grekiska familj" stuket, kusiner, fastrar, mostrar, farbröder, mm,  ni vet, men så är det visst inte här. Och så mellan firanden klämmer vi in en kväll för att samla in pengar till cancerfonden.. Jag vet inte ens varför jag är med och anordnar det, kanske för att ha något att göra, kanske för att ha en möjlighet att träffa folk och nya vänner ? Kanske..

 

Varför gör jag allt det här ? För mig eller för min sambos skull ? Varför ? Man kanske ska göra som gubben sa och bara skita i allt, det är ju så folk gör nu för tiden, bara struntar i allt och flyr fältet... Och vi kanske ska klä'mma in ett "kalas" med "födelsedagsbarnets" pappa också... Varför ska allt vara så besvärligt ? Varför ska allt vara så tillgjort ? VArför kan jag inte bara sluta tänka, det leder bara till att jag  blir ireterad och ledsen... Nej nu får det bli sängen så jag orkar gå upp och ringa kuratorn i morgon och se om jag sla dit i morgon eller inte...  Och i fredags missade jag en tid hos kuratorn som jag trodde jag hade bokat om till i morgon men som jag visst inte hade. Där ser ni, allt bara kronglar !  

 

// Anna

Dålig dag i dag, sovit i stort sett hela dagen. Inte bloggat på länge heller. Har ingen motivation eller lust till någonting. Ska bli skönt att åka upp till Orsa i helgen. En del av mitt paradis, så mysigt och lungt där. Längtar så. Nu ska jag försöka plocka undan lite här hemma och se om sambon har lust att laga lite pasta carbonara till middag. Sen myser jag ner mig i soffan till Morden i Midsummer.

 

 

Idag har det blivit lite trädgårdspysslande och lite pärlande. Har knåpat ihop  tre armband varav 2 barnarmband (gjorde ett i går kväll). Två blå och ett grönt. Tidigare i dag var jag och mamma och pappa som är här på besök en tur ner på byn och tittade lite i affärerna samt gick på lite loppis och handelsträdgården och köpte blommor till mina rabatter så nu är de fina med massa blommor igen :) Snart blir det en tur ut till Marie för att prata planer inför vårat projekt den 2 augusti. Då ska vi ha en insamling till cancerfonden.

 

I helgen är det bygdespelet Amerikabrevet, så då blir det jobb i mattältet där och nästa helg är det "marknad" i Lennartsfors så då ska jag stå och sälja mina pyssel och hantverk, längtar dit, ska bli så trevligt och skoj och hoppas att det går bra med försäljningen ! Då är även mamma med så det ska bli roligt. Mamma min som sitter och kollar runt massor på internet på olika bloggar osv och är min ide' spanare! ;)   Nej ny ska jag fixa lite bilder innan jag ska åka. Ha det gött ! // Anna