Ibland känner jag mig bara så misslyckad och värdelös. Som nu. Kom precis hem från svärfar, sambon är ute och skottar snö och jag går in för att packa upp lite kylvaror som vi handlat på vägen hem. Jag har lite ångest för att jag har ätit så mycket på eftermiddagen. När jag går in slår jag i lillfingret i dörren. Det gör förbaskat ont och jag får ett utbrott. Tårarna sprutar ut medans jag packar in varorna och kylskåpsdörren smälls igen. Stackars kylskåp.

Mitt lillfinger dunkar fortfarande när jag sätter mig i soffan och torkar de sista tårarna. F*n vad stökigt det är överallt. Mer ångest! Jag förstår inte varför jag och min älskade sambo inte kan hålla ordning. Vi storstädar och gör det jättefint, det varar i en dag och sedan ser det ut som om det har varit ett världskrig i våran lilla 2:a, igen! Båda två vill ha det städat och fint men det går f*n inte. Hur gör man? Hur gör man för att hålla städningen längre än ett dygn?!....

Nej nu blir det att titta på gladiatornerna och bara mysa. "Lugna ner nerverna lite" Det är inte lätt att vara ur balans. Funderar på så mycket, därför jag inte skrivit något tidigare i dag. Haft en dålig dag i dag så har varit liten nere. Känner mig så förvirrad. Det är så mycket jag måste ordna och få ordning på i mitt liv för att komma ur min deprission. Det känns bra att jag har mina nära och kära att stötta mig mot när det känns tungt. Det är nu man vet vilka personer som verkligen finns där för en.  // Anna