Tankar

Borde egentligen sova vid det här laget men det gör jag inte. Tankarna bara snurrar och binder sig samman till en ond spiral som drar mig neråt. Har tänkt alldeles för mycket nu de senaste dagarna tyvärr. Men det blir väl så när det blir massa knas. Tänker mycket på jobbet som jag nyligen fått. Men tycker inte det fungerar nå bra. Det är sån oordning där tycker jag och jag klarar nog inte av det.. Jag har inte fått någon ordentlig introduktion/upplärning, och mitt i allt de nya blir jag förkyld och sjuk och det här inte släppt änär oåh nu tycker jag det börjar bli värre igen. Har ont i örat och halsen igen, vet inte om det bara är extra i dag eller om det blir värre. Och jag är så besviken på den dåliga kommunikationen och att jag inte fått ledigt till nyår då vi (jag och sambon) hade planerat att åka hem till Västerås. Jag fick inte ledigt eftersom jag ansökte om ledighet försent, typ 7 veckor innan nyår, men ändå några dagar försent. För ledighetsansökan skulle varit inne i oktober. Men det var det ingen som berättade för mig. Inte arbetskompisarna och inte chefen. Och det är lite svårt att söka ledigt när man inte ens vet om man ska jobba eller inte tycker jag. Vi fick nytt schema som började gälla i måndags. Ringde till chefen nästan direkt när jag fick schemat men då var det ju redan försent.. Jag är så arg och besviken över just det. Jag ville ju så gärna träffa min familj också vid högtiderna när jag ändå träffar dem så sällan annars...

Och min familj, har börjat funderat mycket på det här med familjen igen. Hur blir det i framtiden? När jag får barn och det är 30 mil till mormor och morfar? När de blir gamla och kanske inte kan resa hit och hälsa på? Vem ska ta hand om dem när de blir gamla om deras ända barn bor 30 mil bort? Jag vill ju faktiskt finnas där.. Jag vet att jag inte borde tänka på allt detta nu, för det är ju liksom inte ens aktuellt, men tankarna finns alltid där och har gjort ända sen jag flyttade hit. Kanske det sämsta jag gjort? Att flytta 30 mil ifrån mitt hem.. men samtidigt är det nog något av det bästa jag gjort också hittills i mitt liv. Jag behöver kärlek, och då menar jag kärleken från en partner, inte från familj och vänner eller så utan från en man och den kärleken finns här i Värmland.

Nej nu måste jag verkligen försöka sova för i morgon (senare i dag) ska jag jobba på hemtjänsten. Något som jag verklige trivs med lustigt nog. För när mamma började jobba inom vården och hemtjänsten då kunde jag absolut inte tänka mig jobba med gamlingar. Men nu är det nog något av det bästa jag vet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0