I dag eller rättare sagt i kväll, känner jag mig så jäkla klen. En känsla av att bara ge upp allting. Ge upp det satans pluggandet jag börjat med, ge upp drömmen om att annat jobb, ge upp dömmen om en "frisk" och stark kropp. Ge upp känslan av ett stabilt psyke, ge upp drömmen om hus och familj. Ge upp drömmen och längtan efter egna husdjur igen. Bara skita i allt. Känns som om jag ändå bara står här och trampar på samma plats i livet och aldrig vet ved jag vill. Men egentligen har jag ju nyss radat upp en massa saker som jag vill och drömmer om så varför ge upp det? Varför inte fortsätta kämpa för att nå det? Varför ska mitt "hjärnspöke" alltid ställa till det? Varför kan det inte bara försvinna bort från mig så jag ser saker och ting lite klarare och inte i svart eller vitt. 

"Ny månad nya möjligheter" sade jag i går, varför kan jag då i kväll inte tro på det ?

// Anna