Fortfarande julafton

Det är fortfarande julafton och jag är deppig. Sitter just nu utanför mitt hus i bilen. Ut låst. Tur att jag har en snäll sambo som åker hem för min skull. Bara för att jag inte tänkte på att min husnyckel sitter på min bilnyckel som min sambo har. Det är inte bra att byt låna varandras bilar... Fast på ett vis var det faktiskt skönt att sitta här och vänta. Samla ihop tankarna lite. Smsar med en vän. Många tankar som går igenom huvudet i kväll. Om mitt jobb, om framtiden, om mänskligheten. 
 
Förstår att alla andra inte tänker som jag och har andra åsikter och det respekterar jag men jag förstår inte hur man kan lämna sina anhöriga ensamma på julen eller vid andra högtider. Eller överhuvudtaget. Eller hur man kan sitta och ha hela släkten samlad runt julmiddagen men Inte kan ge sin anhörig sin medicin utan att hemtjänsten ska åka långt för att komma och ta fram några tabletter, se så att personen sväljer dom och sedan åka igen medans hela tjocka släkten sitter där runtom medans någon annanstans sitter det någon annan väldigt ensam som hade behövt och haft mer nytta av tiden det tog för mig att åka och ta fram tabletter på en släktmiddag. Och det var inte bara jag som kom in mitt i julmiddagen i kväll. Men folk tänker väl inte på sånt när dom inte är insatta i hur det är ute i stugorna.
 
En annan sak jag funderat på mycket den senaste tiden är alkolister. Hur man kan väja alkoholen framför familj vänner och jobb. Jo jag anser fortfarande att i början är det faktiskt ett val. Ett val att dricka eller inte. Att använda droger eller inte osv. Sen kan de ju finnas olika anledningar till varför man gör det men från början är det ett val men man tänker väl inte på konsekvenserna innan det tyvärr är försent och man inte kan sluta.. Och nu går det ju reklam på teven och cirkulerar massa på sociala medier om "en vit jul" det vill säga en jul utan alkohol för barnens skull och det kan jag inte heller förstå hur man kan göra så mot sina barn. Och allt som kommer därtill. Bråk. Våld. Misshandel. Ilska. Och inte mins rädsla... Sån gör mig arg och ledsen både för missbrukarens skull men framför allt för barnen. 
 Ett exempel som florerat runt på internet är denna video här nedan
 
 
 
Iallafall, denna julaftons kväll, då jag har  tänkt på ensamma människor, irreterat mig på anhöriga, städat och plockat upp alkolister  som ramlat, har fått mig att bestämma mig. Efter nyår ska jag ta kontakt med en syo och se om denne kan hjälpa mig att ta reda på mer om hur jag kan plugga vidare till arebtsterapeut som är min dröm just nu och har vart de senaste åren. Så om jag kan plugga utan att säga upp mig från jobbet så ska jag söka till arebtsterpeutprogrammet, ( jag behöver en inkomst medans jag pluggar och trivs ändå ganska okej på jobbet så)  Denna kväll fick mig att inse att det är nu jag ska ta tag i  det. Jag vill byta jobb och framför allt så är det nog typ et 7-16 måndag till fredag jobb som jag är ute efter. Mycket kan nog med bero på att på hemtjänsten är alla dagar lika i stort sett och man jobbar både morgon bitti å sen som man brukar säga, veckans alla dagar, helg som vardag. Högtid som vanlig dag. Och det är jag aningen less på nu.
 
Nej nu får det vara slut på skrivandet för i kväll. Måste in å försöka sova så jag orkar med morgondagen. Slänger in en bild på den goda efterrätten jag gjorde tills i dag och som jag klämde i mig lite sanbbt, trots att jag var proppmätt från julmaten, innan jag for till jobbet.
 
 
God natt sov så gott och ha en fortsatt god jul ! ♥
// Anna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0