Känner mig så där nere igen. (eller ja det har jag väl gjort sen i typ augusti/september men börjar bli bättre igen) Känns som om jag inte får sova ordentligt och är spänd å stel och varit det i flera veckor och så mycket funderingar i dag, men har annars haft en bra dag. Började med sovmorgon och sen städade jag å fixade lite här hemma. Soffmys med gubben, en snabb tur ut och fota hans bil som är till försäljning innan det blev mörkt, en tur till affären, matlagning, mer tv mys å lite pyssel. Har gjort pärplattor och börjat fixa lite tändsticksaskar jag ska scrappa på. Det får bli morgondagens bestyr, att scrapap lite. Tror jag, vi får se vad som händer, är sugen på att åka på julmarknad också så vi får se vad morgondagen bjuder på ! 

 

 

I kväll har jag funderat mycket på mitt utseende och mina ben igen. Började på eftermiddagen då gubben typ frågade/kommenterade att jag hade mer ont nu än förut i benen vid tex tryck, som när katten kommer och ska gosa och klampar på en eller om sambon tex lägger upp sina fötter i mitt knä eller råkar trycka på mig. Och jag har tänkt själv med i bland att jag har mer ont än förut, liksom att det gör ondare.. Vi får väl se hur det blir nu under vintern och om jag får kompressionsbyxor om det kanske hjälper något. Är ju så svårt att få någon hjälp från vården... men förhoppningsvis  kanske jag kan komma någonstans nu. Lymfterapeuten i Säffle som jag träffar nu har ju iallafall börjat att dra i flera trådar med komprissionsbyxor och friskvårdscenter men sen vet hon inte riktigt vad hon ska göra för att vi ska komma vidare men hon skulle kolla runt lite och så. Vad det finna för alternativ... Men jag antar att det inte är så lätt för henne heller då Lipödem som jag antagligen har inte är så känt varken bland befolkningen eller sjukvården trots att det är en ganska vanlig sjukdom. Så det är därför jag ska gå till friskvårdscenter nu då så jag kan få hjälp från sjukvården att gå ner i vikt. Wller om det inte hjälper (som jag tror) så finns det med i min journal att jag fått hjälp av sjukvård men det inte lyckats och att jag då kanske får lättare att komma vidare till någonstans där de kan hjälpa mig och kanske ge mig en diagnos.  

 

Sambon tog även kort på mig och katten i kväll och det gjorde mig så ledsen, jag klarar verkigen inte av att se mig själv längre om jag inte är med på det själv och typ "tillgjord" för fotografering. Det är som om jag går sönder varje gång jag ser ett foto på mig. Jag ser bara allt det där fula tjocka. Allt negativt....

 

// Anna