Något besviken. Var ju på arbetsintervju för ett jobb som elevassistent  förra veckan och det kändes ganska lovande tyckte jag. Kanske inte hade någon toppenintervju då jag inte ställe några frågor tillbaka direkt men jag hade inga just då trots att jag försökte klura  dagarna innan också, men trots allt kändes det bra när jag lämnade intervjun för att åka hem igen  med orden att de skulle höra  av sig på onsdag (idag) efter att kommunen haft ett möte. Väl hemma och med lite mer "kött på benen" och fakta om arbetet började tankarna snurra och de har fortsatt hela veckan. Jag har gått igenom allt mellan att först vara entusiastisk  till att tveka både på jobbet, men mest på mig själv, till att bli nyfiken och se det bra med jobbet igen. Det har varit som "blod, svett och tårar" och jag har eltat allt fram  och tillbaka tusen och åter tusen gånger. Pratat med sambon, med mamma och med vänner om  det, för att försöka lista ut vad jag egentligen känner och vill inför jobbet och i  allt detta väntat och väntat på att det skulle bli onsdag och telefonen ska ringa. Suttit som på nålar hela dagen för att inte missa ett ynka telefonsamtal som utlovats. Ett telefonsamtal som avslöjar om de vill ha  mig som arbetare eller ej. Om  de valt  någon annan. Väntat på ett telefonsamtal som aldrig kom. 

 

Jag är så  trött på att alltid få  vänta på de där telefonsamtalen och mailen som aldrig kommer. Telefonsamtal som utlovats men inte blir av. Visst det kan hända saker som kommer emellan, tex som nu, det där  mötet med kommunen som rektorn  behövde för att veta mer hur stor tjänsten kommer att bli, det kanske blev inställt eller försenat, men kan man inte ringa och berätta det då i så  fall? Liksom bara kort - Hej mötet har blivit försenat så  det är därför jag inte hört av mig igen, men jag ringer igen så  fort jag vet något.

 

 

Hur svårt kan det vara att bara höra  av sig ? Blir så   förbannad då de alltid lovar  att höra  av sig men sen aldrig gör det utan man själv får ringa upp och jaga. Det är ju liksom inte första  gången jag väntat på samtal från arbetsgivare som aldrig har kommit.. och jag antar att jag inte är ensam om att sitta i den sitsen.. 

 

Nej, gå och borsta tänderna och göra sig iordning inför natten och hålla tummarna att samtalet kommer i morgon i  stället. Annars blir  det till att sätta sig och ringa upp. För  att sedan vänta på att det ska bli fredag för att vänta på nästa telefonsamtal som "utlovats" från en annan arbetsplats som ville jag skulle komma på intervju. De ringde typ när jag kom hem från den första intervjun och då berättade jag som det var, att jag ev  hade ett annat  jobb på gång men väntade besked på onsdagen men att jag fortfarande var intresserad av jobbet hen erbjöd och gärna ville komma på intervju,  och så  bestämde vi att vi skulle höras  i slutet av veckan och då sade  hen  att "jag ringer upp dig på fredag förmiddag" så  det återstår att se om det ringer någon på fredag... 

 

//Anna