som om jag inte finns, trivs jag väldigt bra med det.

 

Alla de små, små vardagliga saker som inte längre är självklara när man blir gammal eller sjuk. 

De små vardagssysslorna som vi brukar klaga över och tycker är så trista, kan bli svåra att utföra

eller helt enkelt omöjliga när man blir sjuk eller äldre.

Dom små trista vardagssysslorna utför jag i jobbet

med en stor glädje och utan suckar,

jag städar,med ett leende på läpparna

jag handlar,med ett leende på läpparna

jag lagar/kör ut mat,med ett leende på läpparna

jag hälper folk att komma ihåg sin medicin, med ett leende på läpparna

jag hjälper folk att klä sig, med ett leende på läpparna

jag hjälper personer att tvätta sig, med ett leende på läpparna.

Jag utför omvårdnadsuppgifter, med ett leende på läpparna.

Jag gör allt med ett leende på läpparna för att jag vet att när jag utfört min arbetsuppgift

finns det en person som är väldigt tacksam över att jag finns.

 

Men det bästa av allt med mitt jobb, det är när man har

När man har tid att sätta sig en stund och bara prata om ditt och datt.

Om väder och vind.

När man har tid över att rulla håret på någon gammal gumma,

eller hjälpa en gammal man att raka sig.

När man stöttar upp någon på svaga ben för att personen

vill gå en liten sväng för att röra lite på sig.

Det är det bästa med mitt jobb.

 

♥