Trots att jag har haft en bra helg och tagit medicinen ordentligt känner jag mig nu så där nere igen. Har faktiskt varit bra hela veckan men nu är det som om jag dragit nedstämdhets täcket över mig igen. Och som vanligt vet jag inte riktigt varför. Har varit en del tankar som bubblat upp under helgen och tror de kan vara en del av de mörka täcket. Tankar om vänskap, framtiden och min kropp. Är nog även en del besvikelse med för att jag inte kom med i weight fighters som dragit igång i dag. Men jag hade ändå inte råd att vara med. Får lösa det på något annat vis. Får kämpa själv helt enkelt. Till veckan ska jag ju ändå köpa gymkort och börja gymträna igen. Det blir nog bra både för kroppen och själen. Önskar bara jag hand någon/något som riktigt kunde peppa mig. Något som verkligen tände lusten och kämparglöden. Nu känns det som om jag bara går på halvfart, det vill liksom aldrig bli någon glöd. Kämpaglöd. Men jag har bestämt mig. Jag ska lyckas gå ner mina kilon, bli nöjd med mig själv, bli glad och visa vad jag går för även om det kommer vara hårt, jobbigt, svettigt och tårar kommer forsa och jag ibland kommer att tappa orken och "ge upp" så ska jag ta mig till mitt mål. Jag vill ju verkligen. Vägen är bara så otroligt lång och med diverse jobbiga hinder jag måste jobba med och ta mig förbi. Fysiska och psykiska. Men någon gång kommer jag i mål. Hoppas jag........