Krongel "/

Hemma från minisemestern och hemma från jobbet. Efter en neråtvecka så har humöret varit ganska bra i helgen. Har kunnat varit lugn och glad och inte haft så mycket att tänka på. Men nu känns det som stigen neråt är tillbaka och börjar bli allt brantare igen. Försöker få ihop livspusslet och just denna del av pusslet har det blivit lite problem med... Sambon fyller 25 så har försökt att få till något slags firande av honom men det verkar svårt. Verkar som ingen bryr sig och det värsta av allt är att det verkar som om jag är den som tar åt mig mest och bara ser allt negtivt fast det inte är menat så. Så vet inte hur det blir. Känns som om vi/jag är helt utanför, att ingen bryr sig. Allt händer på engång, fira sambon på lördag kväll om de blir någon som kommer, fira sambon med släkten (hans mamma med sambo, ev syster m sambo och hans mormor och morfar) på torsdag kväll,  för resten av släkten ska tydligen inte bjudas.. Jag trodde det var lite stort att fylla 25, något man firade, men det verkar inte så. Här omkring verkar det som sammanhållningen i släkten är lite dålig, iallafall inte det jag är van vid. Jag är mer van med "min stora feta grekiska familj" stuket, kusiner, fastrar, mostrar, farbröder, mm,  ni vet, men så är det visst inte här. Och så mellan firanden klämmer vi in en kväll för att samla in pengar till cancerfonden.. Jag vet inte ens varför jag är med och anordnar det, kanske för att ha något att göra, kanske för att ha en möjlighet att träffa folk och nya vänner ? Kanske..
 
Varför gör jag allt det här ? För mig eller för min sambos skull ? Varför ? Man kanske ska göra som gubben sa och bara skita i allt, det är ju så folk gör nu för tiden, bara struntar i allt och flyr fältet... Och vi kanske ska klä'mma in ett "kalas" med "födelsedagsbarnets" pappa också... Varför ska allt vara så besvärligt ? Varför ska allt vara så tillgjort ? VArför kan jag inte bara sluta tänka, det leder bara till att jag  blir ireterad och ledsen... Nej nu får det bli sängen så jag orkar gå upp och ringa kuratorn i morgon och se om jag sla dit i morgon eller inte...  Och i fredags missade jag en tid hos kuratorn som jag trodde jag hade bokat om till i morgon men som jag visst inte hade. Där ser ni, allt bara kronglar !  
 
// Anna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0