Ligger i sängen och ska försöka sova men jag tänker bara en massa. Tänker på dagens besök hos kuratorn och min ekonomi. Hos kuratorn i dag fick jag ju svara på massor med frågor om hur jag känner mig och beteer mig i olika situationer. Den där mini intervjun. Det gick bra och jag tänkte inte så mycket på det då utan försökte svara så rakt jag kunde och försökte förklara hur jag kände osv och de gick bra. Kuratorn tyckte om det var något man kunde utreda vidare så var det adhd/add men att det tog lång tid och så där och att det var psykologer som gjorde den utredningen och så och det vet jag ju att det är. Sen pratade vi lite mer om dålig självkänsla och dåligt självförtroende och så och att det är de jag ska jobba med och allt det här med min vikt och att jag måste äta bra, bättre, och röra på mig och så. Men jag vet inte hur de blir. Jag har ju en sådan vilja att träna och gå ner i vikt så jag kan må bättre fysiskt men jag har ju liksom ingen motivation och det blir liksom bara "mycket snack och lite verkstad". Jag vet inte hur jag ska komma igång. Och så tänker jag på hur det blir om det visar sig att jag har en diagnos, kommer jag kunna få bättre hjälp då? Kommer det att bli bra? Eller kommer jag bara att få någon ny medicin? Uch nu kommer tårarna krypande. Jag vill bara kunna få vara glad och inte grubbla så mycket... Nej nu får det allt bli att försöka sova. Kryper in under sambons täcke och stoppar ner fingrarna i kissens varma mjuka päls. Varför duger det bara att ligga hos mig när gubben har farit till arbetet kissen? // anna